Funktionshinder och funktionsnedsättning

Socialstyrelsen definierar funktionsnedsättning som när en person har en nedsatt förmåga att fungera psykiskt eller fysiskt. Ett funktionshinder är däremot den begränsning som den funktionshindrade upplever i förhållande till omgivningen. Alltså är avsaknad av ben en funktionsnedsättning medan rullstol och dåligt anpassade miljöer är ett funktionshinder.

Begreppet funktionsnedsättning innefattar fysisk, psykisk och intellektuell begränsning och kan vara allt ifrån diabetes till autism eller mer eller mindre tillfälliga tillstånd till total förlamning. Ordet “handikappad” och “handikapp” har numera dessutom utgått ur vokabuläret eftersom det kan uppfattas som nedsättande eller förlöjligande.

Nya ord och termer

Inom den svenska funktionshinderrörelsen förekommer fler begrepp än funktionsnedsättning. De ord som förekommer är bland annat funkis, funktionsvariation och crip, som från början är ett engelskt uttryck sprunget ur ordet cripple som betyder krympling. Gruppen har således tagit ett nedsättande ord och återtagit det för att avdramatisera det negativa. Cripteorin ifrågasätter funktionsnormerna och de medicinska termerna och föredrar att lägga vikten på normer i samhället istället.

Det finns kritik mot det här återtagandet av ord och mot den avdramatiserande effekten eftersom kritiker menar att det kan förminska de problem och hinder som funktionshindrade faktiskt upplever i sin högst verkliga vardag. Att normalisera funktionsnedsättningar är bra, men att förminska dem är sämre. Det är fullt normalt att ha olika problem, alla är olika, men att därmed också normalisera det så mycket att problemen nästan glöms bort och aldrig pratas om är ett steg tillbaka i utvecklingen. Då lyfts det inte upp och omgivningen anpassas inte på samma sätt och det skapar i sin tur fler funktionshinder. Det finns en fara i att det blir så okej att ingen bryr sig om att anpassa.

Anpassningar som kan göras

För att anpassa samhället lite mer utifrån allas olika förutsättningar är det mer än bara låga trösklar och ramper som behövs. Det handlar om att kunna känna och höra också. Att få tågtiderna upplästa på stationen med bara ett knapptryck, att hållplatserna faktiskt läses upp i högtalare på bussen eller att kunna få tillgång till miljöer som är lugna i samband med myndighetsbesök och liknande. Alla har inte synliga funktionsnedsättningar som kan ses och identifieras utifrån de hjälpmedel personen har med sig. För en person som får ångest av att ha mycket folk omkring sig kan det vara guld värt att slippa stå och prata med försäkringskassans personal över disken med en massa folk och tjatter bakom sig, så ett helt separat rum kunde hjälpa till att behålla både lugn och fokus. Att skolan kan anpassas för de som har svårt att koncentrera sig i stora klasser och stökiga miljöer hjälper också oerhört mycket för att barnet ska kunna lyckas med sin skolgång. Hjälp med inläsning av läroböcker och texter eller tillgång till en skoldator är också exempel på vad som kan göras för att underlätta och anpassa på individnivå.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *